När fönstren till stallet kan vara öppna

Jag kan inte riktigt finna ord… Jag brukar inte bli direkt mållös men det är jag nu. För det som jag precis har sett finns det inte ord för. Jag har sett andra filmer av denna typen, men inte i närheten av vad som visas på denna filmen. Kanske är man dum som utsätter sig själv för att kolla på det, men det är inte jämförbart mot vad dessa djur har fått känna på.

Jag pratar om Tennessee Walking horses och hur en del tränare gör med sina djur. Redan första gången jag såg denna typen av ”ridning” (kan inte ens kalla detta ridning) så kände jag att detta är så onaturligt som det bara går, det kan omöjligt finnas hästar som föds för att röra sig på detta vis. Under dessa tävlingar så sitter folk och applåderar, hurrar och visslar. Stämningen verkar vara på topp. Men hur kan man beundra detta som åskådare, när de flesta egentligen vet hur det går till bakom kulisserna.

Det finns många grymma metoder ute i världen i alla grenar. Men detta är nog bland det värsta jag sett.

Texten och videon nedan kommer från www.tidningenridsport.se 

Grymt hästplågeri i USA

19 MAJ 2012

VÄRLDEN  Med dold kamera under flera veckor 2011 avslöjar The Humane Society of the United States hur grymt en välkänd tränare behandlar Tennessee Walking horses med slag och förbjudna metoder för att få hästarna att prestera med höga frambenslyft.

Kolla in de kommande dagarna, sol + varmt=kan det bli bättre?

Idag, även om det står molnigt så skiner faktiskt solen och det är varmt. Man kanske hinner bli lite frisk i kroppen så förkylningen kanske kan försvinna en gång för alla. Så fort det är regnigt och lite kyligt så börjar man nysa och näsan gör uppror, not så trevligt.

Nu ska jag ta och börja med första hästen idag. Ska skritta fram ute, härligt! Dessutom så blingar pannbanden så fint i solen. Även om inte jag direkt kan se det som sitter på så vet man ändå om det haha. Löjligt, i know.

Ha nu en mysig lördag vänner!

Halloj! Nu ligger jag och skulle försöka sova lite efter cheesecake och grejer, kan vara riktigt huslig ibland och få för mig att baka, gott var det i alla fall.

Dagen har gått i en rasande fart känns det som. Efter lunch så kom även solen fram och det blåste knappt vilket var välbehövligt. Tror pollarna njöt lika mycket som jag av det!

Min dag har i alla fall varit bra. Förutom det vanliga så har jag kommit fram till hur jag ska förnya min tävlingskavaj, ska bara besöka knapp Carlsson och sedan är det snart ordnat. Har dessutom kommit på en design till schabrak. Har sett hur många fina som helst (älskar dessa, superfina i verkligheten) men har en bild i huvudet på hur mitt nya tävlingsschabrak ska se ut. Ska kolla runt och se ifall jag hittar en snyggt vitt schabrak som grund. Äger ingen symaskin, dessutom har jag nog inte skills till att sy ett heller för den delen haha. Återstår att se hur det blir med det

Nu ska jag göra ett ärligt försök till att sova. Hörs i morgon vänner!

dagens tre bra saker
•kändes super när jag red idag och gick igenom programmen.
•solen gjorde mig lycklig(are) idag
•att jag gjorde cheesecake som avslutning på en bra dag!

Häromdagen så nämnde jag något om att jag hade skrivit sista meningen, 10 år från nu.  Jag tänkte skriva lite om vad det är som jag har gjort.

Jag får höra och har jobbat väldigt mycket med den mentala biten i över två år, det är lite läskigt hur vi med hjälp av hur vi tänker kan ändra olika situationer, hur vi kan få oss till att prestera bättre, känna oss mer trygga och stärka oss mot sådant som vi tycker är obehagligt etc. För mig så har den mentala träningen inte bara hjälpt mig gällande hästarna och den biten utan väldigt mycket i det vanliga livet, privatlivet. Även om det kommer tuffa perioder som det faktiskt gör för oss alla har i alla fall jag med rätt verktyg kunnat hantera det bättre och gått ut starka än vad jag var när jag gick in i det. Men det är inte det som 10år från handlar direkt om. även om det mesta hör ihop.

För någon vecka sedan så fick jag ett tips om att skriva ner sådant som jag önskade göra, vilja göra och göra av mitt liv på ett papper och lägga det i ett kuvert. Det kunde vara ALLT. Det jag önskade och skulle vilja uppnå skulle skrivas ner, även om det skulle vara helt galna saker som ingen skulle tro att jag skulle vilja göra, ett exempel att jag kanske skulle vilja vara med i Hockey VM. Något jag absolut inte drömmer om, men ni kanske hänger med på vad jag menar?

Jag skrev ner de punkter jag skulle vilja göra och uppnå i livet på ett papper. la det i ett kuvert, klistrade igen och år 2022 ska det öppnas för att se hur långt jag har kommit på vägen.

Att skriva ner saker på en lapp och lägga i ett kuvert och vänta i 10 år gör inte att saker går i uppfyllelse, inte ens ett kuvert kan trolla med knäna. Men däremot kan det sätta igång en process som inte alltid behöver vara så medveten, ibland så kommer jag tänka på dessa saker som jag skrivit ner, både medvetet och omedvetet. Genom att skriva ner saker låter oss att plocka fram och börja våga, sakta men säkert jobba mot dessa saker. Man har låtit sig plocka fram det man egentligen vill göra, något som omgivningen kanske skulle tycka är helt galet olikt oss som person. Genom att släppa fram sådant som man har låst in i bakhuvudet gör det så mycket enklare att försöka ta sig mot målet, en liten glugg öppnas och man faktiskt kanske kan tänka ”jag ska banne mig prova” istället för att ”lilla jag, näää, det kan inte jag, men drömma går ju” Jag tar med mig mina drömmar, önskningar, mål in i vardagen, att det vardagliga arbetet går mot det man faktiskt vill och inte bara är en transportsträcka där vi egentligen inte vet vart vi går.

Nu ligger mitt kuvert och ”gräddas”, jag känner mig nöjd med det som är skrivet. Om 10 år ser jag hur pass långt jag har kommit. Har jag inte lyckats uppnå något så kan jag i alla fall se vad jag behöver ändra på.

Jag kommer inte se detta kuvertet varje dag, inte tänka på det specifikt, men det kommer att ligga där i bakhuvudet vilket låter oss att försöka ta oss dit vi själva vill på det vi själva har att stå och gå på.

Share on Facebook